Barndomsminnen

09.02.2020

Det är så lätt att tänka att det är de stora händelserna i livet man minns från exempelvis ens barndom. Ofta verkar föräldrar nästan tävla i överdåd för sina barn; lyxiga barnkalas, dyra presenter och julklappar, dyra utlandsresor på semestern, ja ni vet nog vad jag menar.
När jag själv tänker tillbaka på min egna uppväxt, visst minns man de stora händelserna också - allt annat vore lögn att påstå.
Men jag får ofta flashbacks av de små sakerna som också fanns där. Saker som att hälsa på mor- och farföräldrar, helgmiddagar, när vi hade besök av släkt och vänner... Ganska enkla saker, men som ändå blivit till fina minnen som vuxen. Som det mysiga i att somna på någon soffa medan de vuxna satt uppe och pratade och skrattade. Som bilresan hem i kvällsmörkret när man varit och hälsat på någonstans - och man sedan blev buren upp till sin säng när man kom hem.
När man nu är vuxen, har jag börjat inse att den roll som vuxna förebilder vissa vuxna hade när jag var barn, samma roll har jag för vissa barn idag. Barn som tycker det är mysigt och speciellt när vi ses, som blir överlyckliga när vi gör något ihop eller bara får komma och hälsa på. Barn, som kanske som vuxna kommer se tillbaka på dessa minnen och tycka att det är fina minnen...


Personligt