En julsaga

Midvinternattens köld är svår,
tio små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste,
istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar;
åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand,
suger Misse bort från tand.

Sex små tomtar mot julbord ila.
Snabbt de uppför bordsben kila,
när sista tomten över kanten hasa
han tappar greppet och nedåt rasa,
faller nedåt likt ett lod
- mattan färgas röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver 
springer runt, ty hungern river,
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse, stackars saten
rinner ut i sillsalaten.

Fyra små nissar har festat på sill

och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig av drycken i var sin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav
- likt skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar,

mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för när våga,
strax han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar kring sig tittar,

då en smällkaramell de hittar.
Ner ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu Nisses hjärnsubstans

Husbond stiger upp om natten

för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jävla tomte finns kvar!


Personligt