Fy fan för magsjuka

Det där "mancolds" och män som snackar om att "ni kvinnor klagar på att föda barn" finns säkerligen i verkligheten - även om det kanske inte är fullt så vanligt som vissa vill hävda.
Själv hör jag till dem som inte klagar i onödan. Jag brukar till och med få höra från läkare att jag borde kommit för länge sen, när jag väl tycker det är dags att uppsöka en läkare för något.
Men är det någon gång som jag faktiskt känner mig rätt ynklig, så är det när jag får magsjuka. Sista åren har jag fått ovanligt många magsjukor, närmare bestämt cirka en gång per år. Även om jag inte åkt på vinterkräksjukan under de senaste 15 åren, vilket jag är överlycklig för.
Senaste slängen kom igår, lyckligtvis har den bara hållit i sig mindre än ett dygn. Och den klår inte den magsjuka jag fick för 1,5 år sedan, då jag efter en Spanienresa blev inlagd på SöS med misstänkt salmonella. Men det började redan igår morse, till en början trodde jag mest att det hängde ihop med att jag ätit dåligt så jag brydde mig inte så mycket om signalerna kroppen sände. Men när jag inte lyckades peta i mig lunchlådan på jobbet igår, började jag förstå att något var galet.
Så jag hade inte så mycket annat val än att gå hem lite tidigare och lägga mig i framstupa sidoläge i soffan med en filt över mig. Idag blev det att jobba hemifrån - men jag har till min glädje fått i mig både några smörgåsar, några riskakor och ett par koppar kaffe. Så imorgon hoppas jag kunna jobba som vanligt igen.
Men fyyyy, vad ynklig man känner sig med en magsjuka i kroppen! Det klår det allra mesta! 😒


Källförteckning

Bilderna lånade från Univeristy of LeicesterMammastina


Personligt