Home sweet home

Så är jag äntligen hemma efter två veckors militärutbildning i Villingsberg utanför Örebro. Det har minst sagt varit två omtumlande veckor med massor av intryck och stora påfrestningar, men också massor av skratt och roliga stunder.

Det är rätt fascinerande när man tänker på hur olika samma utbildning kan upplevas, trots att den anordnas av samma myndighet. När jag påbörjade samma grundutbildning i Umeå för 1,5 år sedan, kändes den oerhört jobbig och nästintill olidlig. Kursledningens inställning var att det inte gick att rucka på någonting överhuvudtaget. Kunde man till fullo inte vara med vid alla moment var det bara att åka hem, that's it. Självklart kunde man i Villingsberg inte komma och gå som man ville, men kursledningen där var långt mycket villigare att individanpassa utbildningen så att så många som möjligt faktiskt kunde ta sig igenom den. Det var fortfarande oerhört tufft med långa dagar och många moment som skulle klaras av på en mycket kort tid, men på något vis kändes det många gånger lättare än i Umeå.

Förra gången bröt jag på grund av en krånglande rygg och denna gånga har jag inte märkt av smärtorna lika mycket. Det var först de sista dagarna som ryggen tyckte det var läge att krångla lite, men inte värre än att det funkade. Givetvis med en hel del stöttning från kursledning och klasskamrater som såg till att jag inte behövde överanstränga mig alltför mycket.

Nu är jag som sagt hemma igen och ser fram emot näst steg i att bli fartygschef inom Sjövärnskåren. Jag har haft lite otur på vägen när det kommer till att komma igång med utbildningen för att få den positionen, med krånglande ryggar, magsjukdomar och jobbyten som satt lite käppar i hjulen och gjort det svårt att få tiden att räcka till. Men nu ser läget mer lovande ut och förhoppningsvis ska jag framöver ha helt andra förutsättningar än jag tidigare haft.

Även om man naturligtvis ibland måste inse att vissa saker faktiskt inte funkar, så hade det varit en besvikelse att behöva avbryta utbildningen eller acceptera att tiden inte tillåter detta.

Fram tills nästa utbildningsblock tar vid, ska njuta av att vara hemma och tillbaka i vardagen igen. Det är just när man är borta från vardagen som man saknar den som allra mest. Saker som att få sova i sin egen säng, få äta vad och när man vill blir plötsligt väldigt betydelsefullt. Samtidigt är detta något de flesta av oss behöver för att faktiskt uppskatta det vi har.

Ibland kan jag på något vis avundas personer som inte behöver den där "kicken" i att prova nya saker och att utmana sig själva. Jag är själv väldigt rastlös och ständigt på väg någonstans - något som också innebär en hel del utmaningar med jämna mellanrum. Så ibland tänker jag faktiskt tanken att livet skulle var enklare om jag fann mig tillrätta med det jag har och inte ständigt letade nya utmaningar.

Men samtidigt blir ju livet så mycket mer spännande med lite variation och en och annan utmaning ibland. Jag är rätt säker på att jag skulle bli olycklig inom en ganska kort tid om jag inte provade nya saker någon gång ibland. Grundtanken för min egen del är ändå att göra det man vill och åtminstone prova de saker man vill göra innan man bestämmer sig för att inte lägga energi på dem.

Bilderna lånade från