I brist på tålamod

Ibland blir jag riktigt trött på mig själv. Jag är så otålig att varenda unge du kan tänka dig har bättre tålamod - till och med i väntan på jultomten på julafton. Får jag idé om nånting, börjar jag direkt kolla och spinna på mitt nya projekt. Det är liksom inte så att jag kan hålla mig till att enbart planera det hela - nej, helst ska jag börja beställa hem en massa prylar inom de första minuterna sen idén slagit mig. Istället för att i sakta och stilla mak kanske först tänka igenom om just den där nykläckta idén ens är realistisk.

Som ett exempel. Jag har väldigt, väldigt löst börjat titta på möjligheten att plugga ett år från och med i höst. Jag har hittat en ettårig skrivarutbildning, som verkar vara otroligt intressant. Dessutom är den CSN-grundande, vilket ju löser problematiken kring att ha en ekonomi under studietiden. Men trots att det inte ens är möjligt att söka till kursen förrän i mitten på januari, har jag redan börjat bete mig som om jag faktiskt blivit antagen till utbildningen. Jag ser framför mig hur jag kommer sitta dygnet runt och skriva, drickandes omåttliga mängder med te och vin - helst inhyrd i någon liten stuga i skogen någonstans så att jag får "ro att skapa" alla de alster som utbildningen förmodligen kommer kräva av mig.

Så ja, jag har börjat titta på stugor att hyra på veckobasis. Liksom (förstås) spåna på hur jag kommer lösa allt rent praktiskt med att sitta därute i skogen - eller kanske ännu hellre vid havet - och skriva. Jag kommer behöva bil, jag kommer behöva en portabel skrivare - bara för att ta några exempel. Förutom att hitta en stuga som uppfyller förväntningarna förstås.

Men i mitt stilla sinne börjar jag nu fundera på om det inte vore bättre att först skicka in en ansökan när de börjar ta emot dessa om lite drygt två veckor. I samma veva bör jag prata med min chef om att jag har planer på att börja plugga till hösten för att se hur man löser jobb-biten. Det är ju inte så att det funkar att både jobba heltid samtidigt som jag pluggar på heltid. Och jag måste förstås ta ställning till vad jag gör om jag inte får tjänstledigt för studier. Är jag villig att säga upp en hyfsat välavlönad och i övrigt rätt förmånlig anställning för att gå en ettårig utbildning - som förmodligen inte ger några större chanser till jobb?

Dock känns det som en tidsfråga innan jag börjar köpa in de prylar jag behöver, bokar stugor vid havet med mera, innan jag ens vet om utbildningen kommer bli av. Kära Tobias, vi måste ta ett snack om det här med ditt tålamod och din totala brist på impulskontroll!! Det här håller liksom inte riktigt i längden!


Källförteckning

Bilderna lånade från Sveriges Radio, Entrprenour


Personligt Blogghubb