Inte så exotiskt som man kan tro

Det är så lätt att vaggas in i det exotisk i att resa i jobbet det gånger man ska iväg. Att komma iväg till centralen eller flyget, hinna sitta en stund i loungen och slutligen komma iväg. För att så småningom installera sig på hotellrummet, som kommer vara ens hem det kommande dagarna. Så är det dagar fyllda av hotellfrukostar och restaurangmiddagar.
Åtminstone känns det smått exotiskt för en annan som inte gör så väldigt många tjänsteresor per år. Det kanske rör sig om 4-5 tillfällen per år som jag reser i jobbet, så det hinner liksom inte riktigt bli vardag på nåt vis. 
Men i ärlighetens namn skulle det nog bli rätt tradigt om man hade ett jobb där man reser väldigt mycket. För det är trots allt rätt slitigt - och verkligen inte så exotiskt som man skulle vilja tro. Man hinner inte se så mycket av de städer man är i, utan det är mest jobb och hotellrum. Och det tär nog rätt mycket på en om man är borta mycket hemifrån misstänker jag. Det är liksom viss skillnad mellan att kunna komma hem efter varje arbetsdag kontra att bara vara hemma över helgerna.
Det är lite som tillvaron till sjöss, på den tiden det begav sig för min del. Många (inklusive mig själv till en början) tror att man hinner se så mycket och besöka en massa spännande platser. Men oftast är det bara hamnen man hinner se. Nuförtiden är hamntiden den mest hektiska som sjöman och det där med att gå iland hinner man oftast inte. Sen får man koppla av när man väl lämnat hamn igen...

Nu sitter jag i alla fall i loungen på Stockholm central och väntar på mitt tåg mot Göteborg. Tre dagars utbildning i stabsmetodik och krisorganisation väntar, vilket ska bli otroligt spännande. Om några timmar checkar jag in på hotellet och imorgon drar utbildningen igång. Och just nu har jag ändå den där känslan av något exotiskt i att resa och bo på hotell i kroppen!


Källförteckning

Bilderna lånade från Deloitte, Egencia


Personligt Blogghubb