Osociala medier

Sociala medier har absolut gjort mycket positivt för vår tillvaro. Man får en kontakt med människor som man inte hade för 20 år sedan. Det är kul att genom Facebook se vad som hänt med gamla klasskompisar, tidigare kolleger - eller ha kontakt med släktingar och vänner som bor långt bort eller som man av andra anledningar inte träffar särskilt ofta.
Men det uppstår också konflikter som vi inte hade för 20 år sedan, vilket givetvis är helt naturligt när man hittar nya sätt att umgås och interagera. Men ibland börjar Facebook vara aningen mer av en sandlåda än ett sätt att umgås som vuxna människor. För min del är det positiva med Facebook att se vad som hänt med gamla klasskompisar och kolleger liksom att hålla kontakt med folk som jag av olika anledningar inte träffar så ofta.
Sen tycker jag själv att samma sociala regler gäller i sociala medier som när man umgås utanför internet. Men så här det inte för alla. Så fort det är sociala medier, är det tydligen helt okej hat och otrevlig ton. Och tas en otrevlig kommentar bort - då kränks plötsligt författarens yttrandefrihet. För att inte tala om någon blir bortplockad från någons vänlista, då brakar ett mindre helvete löst. Medan jag själv tycker att om jag inte trivs med att umgås med en viss person, så låter jag bli - oavsett om det är på Facebook eller vanliga livet.

Med åren har jag själv blivit hårdare med vilka som "får" vara med på min vänlista. Precis som i verkliga livet, finns det personer som på Facebook tar mer energi än de ger. Och vissa plockas sonika bort, oavsett hur mycket de anser att jag kränker deras yttrandefrihet. 
Ibland lockas jag dock av tanken att faktiskt gå ur Facebook helt och hållet. I somliga perioder tar dessa energitjuvar liksom musten ur en och man vill bara stänga av. Stänga från alla som tycker att ordet yttrandefrihet är synonymt att tro sig ha rättigheten att spy ut galla i tid och otid i precis vilket forum som helst.


Personligt