Det var faktiskt med en viss känsla av vemod vi steg av Estlandsbåten i Värtahamnen i Stockholm igår morse. Även om min mage trilskats under merparten av resan, har vi haft en avslappnande vecka på Ösel och det kändes inte på något vis roligt när vi checkade ut från hotellet torsdags morse.
Vi hann dock med en promenad i Gamla stan i Tallinn innan det var dags att kliva ombord på båten. Och det var roligt att återse Tallinn igen efter 25 år. Just Gamla stan kändes relativt intakt sedan jag var där sist. Numera är även kvarteren uppsatta på Unescos världsarvslista. Men i övrigt är det otroligt mycket som hunnit ändras, med hypermoderna kontorskomplex, enorma hotell, gallerior - allt sådan som esterna förmodligen knappt ens visste vad det var när man just brutit sig loss från forna Sovjetunionen i början av 90-talet.
Men några små aningar av det tidigare sovjetstyret kunde man faktiskt ana i Tallinn. Jag minns hur det var då i början av 90-talet med alla uppenbart "konstruerade" jobb överallt. Som i butikerna, då man först pekade ut för ett butiksbiträde vilka varor man ville ha, gick till nästa biträde som förpackade varorna och sedan gick till ett tredje biträde som tog betalt. Och så var det uppbyggt på flera ställen för 25 år sedan. Men när vi torsdags skulle äta lunch, konstaterade vi på restaurangen att det var två tjejer som jobbade med servering - eller åtminstone var det vad vi trodde. Det visade sig dock att den ena tjejen assisterade servitrisen och inte fick ta emot några beställningar alls. Hennes uppgift var att hämta mat och dryck från köket för att sedan lämna över dessa till servitrisen, som kom med det till bordet (även om överlämningen bara skedde 1-2 meter från det bord där maten skulle serveras). Och när man sedan ätit klart gick proceduren omvänt; servitrisen dukade av bordet, lämnade över disken till sin assistent - som sedan pinnade iväg till köket och lämnade ifrån sig disken.