Politisk sandlåda

Är det fler än jag som börjar tröttna på sandlådan som pågår för fullt i riksdagen just nu?! Om du nu ens är korrekt ordval att kalla det hela en sandlåda. Det känns faktiskt rätt kränkande för de barn som vet hur man trots allt beter sig i en sandlåda - till skillnad från vår folkvalda politiker.
Har talar vi om personer som har nått några av de högsta positioner man kan nå i samhället. Det är personer som är högavlönade och de flesta av dem har dessutom höga utbildningar från olika högskolor och universitet. Det känns som att de borde veta bättre än att bete sig värre än barn på en förskola.
I valet har man fått en fördelning av mandaten och det borde i princip inte vara särskilt svårt att komma fram till en kompromiss de flesta kan känna sig någorlunda nöjda med.

Jag tänker ibland på vad som skulle hända om jag betedde mig likadant på mitt jobb. Om jag vägrar samarbeta med Pelle för att vi tycker olika i vissa sakfrågor, inte vill gå på möte med Kalle för att vi inte har samma värdegrund och inte vill samarbeta med vissa avdelningar på samma företag eftersom de som jobbar där är puckon i mina ögon - då skulle jag ganska snart bli av med jobbet med hänvisning till samarbetssvårigheter.
Nu är jag inte dummare än att jag förstår att politiska partier med alltför vitt skilda åsikter kanske inte klarar eller ens bör samarbeta i politiken. Som vänsterpartist skulle jag givetvis inte vilja att man samarbetar med Sverigedemokraterna. Men jag skulle inte ha några problem med ett samarbete med till exempel Centern eller Liberalerna.
Men istället för att försöka samarbeta tycks vissa partier drabbas av storhetsvansinne. Centern vill inte släppa fram Löfven om han inte mer eller mindre anammar hela Centerns partiprogram. Sverigedemokraterna hotar avsätta varje regering som inte genomför hela SD:s politik. Och så vidare.

Så blir politikerna förvånade när missnöjespartier som SD växer och blir större...


Källförteckning

Bilder

Bilderna lånade från Land och Borås tidning


Personligt