Jag får alltid en märklig känsla som kan liknas vid mild ångest när jag ska iväg och resa. Känslan kommer alltid precis när det börjar dra ihop sig för att åka hemifrån. Jag älskar att resa, så det har inget med att göra att jag ger mig in på något jag tycker om. Jag älskar känslan av att komma till flygplatsen, att checka in och gå runt i taxfreebutikerna innan man beger sig till gaten.
Men just den där stunden innan man ska gå hemifrån kommer känslan av att det liksom inte finns någon återvändo. Har jag fått med mig allt? Har jag med mig mina mediciner, rätt mängd underkläder, är pass och biljetter med? När jag sedan sitter i taxin eller på tunnelbanan går jag febrilt igenom packningen i huvudet för att säkerställa att allt är med.
Och i slutändan är det ytters sällan jag glömmer något viktigt. I stort sett alltid kommer det allra mesta med. Och skulle det sedan vara så att man glömt något, så brukar det oftast lösa sig ändå. Det allra värsta som kan hända är ju att man får köpa till något när man väl är framme. Någon gång fick jag inte med mig en medicin jag tog vid det tillfället - och då lyckades jag få tag i läkaren som skrivit ut medicinen, som var schysst och skrev ut ett nytt recept. Sedan var det bara att gå till apotek och hämta ut medicinen. En annan gång flög jag till London - och glömde hemresebiljetten hemma (ja, jag veeeet! Hur tänkte jag där???). Men även det löste sig. Jag letade reda på British Airways kontor vid Piccadilly Circus och kunde med hjälp av min bokningsbekräftelse som jag lyckligtvis fått med mig hämta ut en ny kopia på biljetten.
Men det mest skrattretande var nog när jag skulle på en konsert med Metallica i Hultsfred. Jag med mitt sällskap bilade från Kalmar, där jag bodde då, de 12 milen till Hultsfred. Först när vi kommer till festivalområdet inser jag att entrébiljetten är kvar hemma. Men även det löste sig och vi slapp åka hela vägen tillbaka till Kalmar för att hämta biljetten.
