Reseångest

Jag får alltid en märklig känsla som kan liknas vid mild ångest när jag ska iväg och resa. Känslan kommer alltid precis när det börjar dra ihop sig för att åka hemifrån. Jag älskar att resa, så det har inget med att göra att jag ger mig in på något jag tycker om. Jag älskar känslan av att komma till flygplatsen, att checka in och gå runt i taxfreebutikerna innan man beger sig till gaten.

Men just den där stunden innan man ska gå hemifrån kommer känslan av att det liksom inte finns någon återvändo. Har jag fått med mig allt? Har jag med mig mina mediciner, rätt mängd underkläder, är pass och biljetter med? När jag sedan sitter i taxin eller på tunnelbanan går jag febrilt igenom packningen i huvudet för att säkerställa att allt är med.

Och i slutändan är det ytters sällan jag glömmer något viktigt. I stort sett alltid kommer det allra mesta med. Och skulle det sedan vara så att man glömt något, så brukar det oftast lösa sig ändå. Det allra värsta som kan hända är ju att man får köpa till något när man väl är framme. Någon gång fick jag inte med mig en medicin jag tog vid det tillfället - och då lyckades jag få tag i läkaren som skrivit ut medicinen, som var schysst och skrev ut ett nytt recept. Sedan var det bara att gå till apotek och hämta ut medicinen. En annan gång flög jag till London - och glömde hemresebiljetten hemma (ja, jag veeeet! Hur tänkte jag där???). Men även det löste sig. Jag letade reda på British Airways kontor vid Piccadilly Circus och kunde med hjälp av min bokningsbekräftelse som jag lyckligtvis fått med mig hämta ut en ny kopia på biljetten.

Men det mest skrattretande var nog när jag skulle på en konsert med Metallica i Hultsfred. Jag med mitt sällskap bilade från Kalmar, där jag bodde då, de 12 milen till Hultsfred. Först när vi kommer till festivalområdet inser jag att entrébiljetten är kvar hemma. Men även det löste sig och vi slapp åka hela vägen tillbaka till Kalmar för att hämta biljetten.

Nu är vi snart på väg till båten mot Estland för en veckas spavistelse. Och min vana trogen har jag förutom att packa alldeles för mycket gått igenom packning flera gånger för att vara säker på att jag inte glömt något. När vi väl sitter i taxin kommer känslan av lätt ångest börja släppa ju längre ifrån Bagarmossen vi kommer. Väl framme vid båten är säkerligen känslan så gått över med råge.

Och det är ju inte så att jag våndas för en resa, men det blir ett stressmoment på något vis just när man ska iväg. Nu ser jag ändå mest fram emot att få komma iväg en sväng och att få se något totalt annorlunda. Tallinn har många varit i, men Ösel är väl inte fullt lika vanligt. Jag förväntar mig att vara fullständigt avslappnad när vi kommer hem på fredag...

Dessutom verkar vädret bli aningen behagligare än det varit sista månaderna. 35 grader är lite i saftigaste laget, men enligt prognoserna ska termometern inte leta sig högre än till 28 närmsta veckan. Aningen behagligare, även om man är ledig.

Bilderna lånade från

Wikipedia

Youniktours