Trött kontorsråtta

Så har jag hunnit göra lite över en månad på Trafikverket med kontorstider och hela paketet. Det är fortfarande väldigt ovant att vara uppe tidigt varje morgon och ha måndag till fredag uppbokad varje dag. Efter 20 år som skiftarbetare sitter det liksom i ryggmärgen att ha minst en vardag ledig varje vecka, att oftast inte behöva vara uppe tidigt mer än 3-4 dagar i sträck - men framförallt att slippa trängas med alla andra, utan att kunna välja att åka till stan när det är som minst folk i farten. Jag blir fortfarande paff över hur mycket folk som rör sig i stan när man kommer in en lördag - och jag undrar var alla människor kommer ifrån när jag sitter på tunnelbanan vid halv åtta på morgonen. Det är som en ny värld som öppnar sig för mig när jag nu gör saker som att helgshoppa eller åka till jobbet samtidigt som alla andra.

Jag har ännu inte riktigt fått rutin på min tid som kontorsarbetare. Det svåra nu är att hitta tid till att hinna med saker utanför jobbet. Jag har insett hur mycket tid man faktiskt har som skiftarbetare kontra att jobba kontorstider. Kanske är det fortfarande ovanan som spelar in, men jag har väldigt svårt för att orka göra saker efter en dag på jobbet. Oftast däckar jag istället i soffan ungefär lagom till Rapport vid 19:30. Kanske kommer det med tiden, när man vant sig mer vid dessa arbetstider, men just nu är det jobba, äta och sova som gäller under arbetsveckorna.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras över hur olika arbetsgivare värdesätter ens arbetsinsats som anställd. Sedan jag lämnade min anställning på Polisens ledningscentral för ganska exakt två år sedan har jag gått upp ganska exakt 10 000 kronor i månaden i lön. Jag får alltså 10 000 kronor mer i ingångslön på Trafikverket mot vad jag hade efter 15 år inom Polisen. För ett jobb med mycket mindre ansvar, stress och press ger alltså 120 000 mer om året.

Gjorde jag en felbedömning eller missade något som operatör på Polisens ledningscentral, kunde det i absolut värsta fall kosta en människa livet. Jag var dessutom personligt ansvarig för vad jag gjorde på jobbet, med andra ord kunde jag faktiskt bli åtalad i domstol om jag klantade till mig.

Det jobb jag gör nu är visserligen viktigt, något annat säger jag inte. Men gör jag en miss i planeringen av tågtrafiken får jag möjligen ett allvarligt samtal med min chef. Åsidosätter jag mitt jobb rejält kan jag förstås - precis som alla andra - bli av med jobbet. Men jag riskerar inte någon människas liv om det blir fel. Det är på tok för många säkerhetsbarriärer innan olyckan är framme på järnvägen att man omöjligen skulle kunna skuldbelägga en trafikplanerare för en eventuell dödsolycka.


Follow Personligt SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog länkarkiv blogglista.se