Tysta rum

Tysta rum, när avdelningen släcks. Allt blir lugnt, men tankarna de väcks... Fanns en tid, då jag kunde vara mitt rätta jag - men det var länge sen, då var jag bara barn.
Full av liv - jag ville veta allt! 
Intensiv - våga känna känslorna. Dansa fram - nånstans på vägen blev det fel; det blev ett spel! Och jag förlorade mot mig själv och den jag är...
Rädslan kom, för att inte räcka till. Kändes som att jag inte passade in. Själens mur byggdes på för varje år, tänk vad tiden går - plötsligt vet jag inte längre var jag står!
Våt av svett - jag rycks tillbaka till mig själv. Sömntablett - men jag är vaken i min cell! Hjärtat slår - känner hur det bankar på; livet kan göra oss så små! Men trots allt är jag levande ändå!

Så kom hit mitt liv, så dansar vi igen! Vill bli fri, våga känna kärleken! Fyrtiotvå, kanske livet börjar då? Det var nära det tog slut, men jag har börjat resan för att hitta ut...

Text: Caj Karlsson



Källförteckning

Bilderna lånade från Karisma utbildning, Lisas hälsoresa


Personligt